HELENA PERSSON

En inte så ovanlig konversation mellan mig Frida och Vanessa, en vacker söndagmorgon när jag och F försöker väcka V klockan 9 på morgonen. Bankar i väggen, knackar på dörren och ringer om och om igen från våra mobiler till hennes hemtelefon. Tillslut svarar hon för 10onde gången.
V - har ni problem ?`
F - ja jag vill ha en tröja ?
V - men kom normal tid då för fan jävla idiotjävel
F - kalla mig inte idiot
V - UT FRÅN MIN LÄGENHET ÄR NI STÖRD
F - vi måste äta först.
V - NEJ UUUUUUT VAD ÄR DET NI INTE FÖRSTÅR
F - fick jag låna en tröja eller ?
V - ASSÅ NI ÄR DOM MEST CPSTÖRDA KOMPISAR JAG NÅGONSIN HAFT PÅ ALLVAR, NI ÄR INTE MINA VÄNNER LÄNGRE, FATTA
F - käften mongoloidhoe
( Frida slänger på luren och kollar på mig )
F - får hon verkligen säga så ?
H - Ja det är ok när hon är så sur..
F - Ja det är sant.
Tystnad...
H -ringa igen ?
F - HAHAHAHAHA JA