HELENA PERSSON

Mår verkligen inge bra just nu, så jag funderar på att bara ta en bloggpaus ett tag, känner att jag ändå bara skriver en massa goja hära som ingen säkert vill lyssna på. Sorry. Jag är bara så himla ledsen just nu och som ni alla vet så går ju livet i en jävla berg och dal bana.. Jag vill bara dra igen parsiennerna, krypa ner i min säng för mig själv, gråta, gråta lite till och sova. Känner mig helt slut på energi och förstörd. Känner bara sådan saknad, och det är väl kanske inte så konstigt när allting vänds så snabbt upp och ner. Önskade bara att du ringde mig just nu, förstod mig och visade för mig hur mycket du vill finnas dära, kanske till och med att du behöver mig också. Det är inte så svårt. Eller det är väl svårt ifall att det inte stämmer såklart, man kan ju inte sitta och ljuga. Jag vill bara veta någonting, jag vet ju ingenting jag är ingen jävla tankeläsare. Ni ser ju vad jag gormar? Jag vet inte ens själv längre vad jag sitter och snackar om, det borde inte vara tillåtet för mig att sitta vid datorn i det här tillståndet. Om du ångrar dig sedan, vad gör jag då? Du har redan skitit i den chansen som jag gav dig, jag stod fan framför dig och väntade på att du skulle säga någonting. Jag hörde ingenting, för du sa ingenting. Om du vill ställa allting till rätta så hoppas jag att du kommer göra det nu, för jag vill inte ha det såhär, jag vill att allting ska bli bra. Men jag tänker inte vänta på att du ändrar dig föralltid. Jag tänker inte gå och vänta hur länge som hellst på att du ska förstå. Jag försöker göra allt jag kan.