HELENA PERSSON

Det finns inte många jag hatar,
men dem finns.

Tyvärr kan man inte uttrycka sitt hat mot en av dem.

Har inte mått så bra idag,
därför gick jag hem från skolan.

Jag har ingen aning om vad jag ska skriva till er,
för jag känner inte att jag har något särskilt att skriva.
Jag vet inte vad ni vill läsa om, men någonting förmodligen
eftersom jag har så pass många läsare.

Det blir bara så svårt.
Det är sällan kommentarer och då gör det mig
inte så motiverad att gå in på bloggen över huvud taget.
Därför blir det så lite uppdatering.

Jaja, nu ska jag äta någonting.
Sedan måste jag dra mig till körskolan!
Ikväll får jag se vad som händer och fötter :)

Läääääääääääängtar ♥

Egypten 2 mars-9 mars




Bulgarien, studentresa med tjejerna 25 maj-2 juni


Balen 5 maj


Och studenten 11 juni!!

Sedan blir det en hel sommar här med
alla mina älsklingar och sedan flytt till göteborg med hjärtat!

Nu har jag börjat tänka på en sak.
När fasen är balen?
Vi dumbommar har bara bokat en resa utan att kolla det,
NÄR ÄR BALEN?! DATUM?!
Åh vad hemsk, no way att jag missar min bal.

Jag kom att tänka på en sak idag, jag har verkligen underbara vänner.
Dem finns alltid för mig och vi har alltid så roligt tillsammans!
Jag har så underbara minnen med alla av dem
och alla skiljer sig från varann på ett eller annat underbart sätt.

Vi bråkar aldrig. Om det någonsin blir något tjaffs och vi inte är överens,
så kan vi alltid lösa det på ett bra sätt.
Ni går alltid att prata med,
ni skulle aldrig berätta någonting om mig
 och ni finns alltid vid min sida.

Om vi någongång skulle glida isär så vet jag att ni alltid finns där ändå,
ni skulle aldrig svika hur som hellst.
Om jag skulle göra något misstag så vet jag att ni är förlåtande,
och inte hakar upp er på det. Liksom jag skulle göra för er också.
Ni skulle aldrig någonsin skrika åt mig eller säga dumma saker,
och det skulle inte jag göra åt er heller.
För alla kan göra fel. Ni vet att jag aldrig heller skulle såra er med flit.
Ni skulle inte göra allt för att göra samma misstag mot mig
ifall att jag någon gång gjorde bort mig.

Vi har småtjaffsat, men det har alltid gått att lösa.
Ni är så underbara människor
precis sådana som jag vill vara runt omkring varje dag.

Jag och Vanessa

Fanny och Mariell

Eve och Micke

Erica, Olivia och Emilia

Vanessa och Jennie

Axana, Fanny och jag!

If you’re not the one then why does my soul feel glad today?
If you’re not the one then why does my hand fit yours this way?
If you are not mine then why does your heart return my call
If you are not mine would I have the strength to stand at all

I'll never know what the future brings
But I know you're here with me now
We’ll make it through
And I hope you are the one I share my life with

Haha jag kom nyss på en rolig sak när mamma nämnde det..
Mamma - Helena? Ska du ha kvar båda dem här morgonrockarna i badrummet?
Jag - Men ja!
Mamma - Men vad ska du med två till? Och båda är vita.
Jag - Men den ena har man ju inte när man är blöt! Den har man när man är kall och fryser bara (den är av flis)

Mamma - Öhh okej. (fattar inget)

Jag - Och tillexempel den här (så plockar jag fram en tredje morgonrock som är röd och av sammet) den har man när man ska sova.
Mamma ser ut som ett frågetecken
Mamma - Okej? öh..
Jag - (plockar fram ännu en till morgonrock som är av siden) och den här..
Mamma - VA? HUR GÅR DET TILL?
Jag - Ja men den här, den har man typ när man ska vara mysig.

Ja hon såg ut som att hon aldrig hade sett något liknande, men ni förstår vad jag menar va?:)
Jag menar, inte vill man ju gå blöt in i en morgon rock av varken siden, sammet eller flis. SÄRSKILT INTE FLIS! Då ska det ju vara typ "handuksmaterial" Och när man vill krypa ner i någon mysigt tar man på sig något i siden, vill man lägga sig i sängen och typ se på tv och inte ids nå kläder vill man ha sammet och flis vill man ha på morgonen att gå omkring i när man är frusen. Håller ni med? ;)


Siden                                               Sammet


Flis                                        Handuksmaterial

Those words, you can´t take them back.
They´re hunting me.

Jag är så jävla ledsen och besviken nu, och nu kommer en sådan där natt utan sömn med mina jävla tankar.

Det här fattar inte jag. Man tar för givet att en person ska lita på en? Fast man har svikit en och samma person, och ljugit för den flera gånger. Ändå är det så jävla självklart att man ska ha tillit till 100 procent. Jag är så jävla leds på att folk utnyttjar min godtrohet.

Jag är verkligen inte felfri eller perfekt på något sätt, men jag vet att dem som står mig nära kan lita på mig. Ska man inte kunna känna samma tillbaka då? Jag skulle iallafall aldrig ljuga för dem jag tycker om, eller såra dem. Det kan jag då säga med rent samvete iallafall.

Alltså seriöst, ska man då ha det självförtroendet att ta för givet och att det är självklart att personen ska lita på en igen, då ska man fan inte göra något liknande fel en gång till. Då är det väl skärpning och visa att man KAN lita, att man KAN förbättra sig. Eller kan inte människor göra det?!???!?!??!

Nu börjar jag gråta fan.

HÄR DELAR JAG MED MIN LITE AV MIN SKITPSYKOLOGI
SOM JAG FÖRSÖKER FÅ IN I SKALLEN.
JAG HATAR DEN, FATTAR INTE ORDEN, FATTAR INGET.
KAN INTE KONCETRERA MIG. BLIR SÅ JÄVLA HELVETES ARG!
MÅSTE LÄSA OM MENINGARNA OM OCH OM IGEN.. FAN.
OCH JA, jag ska svara på era frågor när jag är nog jävla less på detta!

En andra typ är att en och samma roll innehåller oförenliga förväntningar. Den tredje typen innebär att rollinnehavaren har förväntningar på sin roll som inte är förenliga med omgivningens förväntningar. En fjärde typ av rollkonflikt föreligger när man inte tycker att man lyckas leva upp till de förväntningar som finns på rollen, fast man försöker.

OCH HÄR MINA VÄNNER HAR NI LITE FRÅGOR
ATT FUNDERA PÅ HMMMMMM, JÄTTELÄTT..JO

1. Vad är en formell respektive informell ledare?
2. Vad är skillnaden mellan en instrumentell och en emotionell ledare?
3. Vad innebär att attityden är ambivalent?
4. Beskriv den demokratiske-auktoritäre-respektive låt-gåledaren.

Varför valde jag det här jävla psykiska ämnet, jävla fan.
OCH B HAR JAG OCKSÅ VALT!
Jag ska fan inte bli någon jävla psykologhelvete.
OCH JAG SÄGER DÅ DET, DET ÄR INTE LÄTT.
Jag hade fan pluggat som ett arsel till det första psykologiprovet,
men INTE FAN HJÄLPTE DET NEJ. Fick ändå bara G? G?
Det har jag fan inte fått på ett enda prov,
uppgift eller någonting sedan jag jävla började gymnasiet.
Har aldrig nöjt mig med G.
Det känns så meningslöst, vill bara gråta.


ARG HELENA.

Jag vet att du har ett bra inre, men du använder det allt för sällan.
Hade du bara slutat vara dryg och användt ditt glada humör,
varit trevlig, social och charmig så lovar jag att folk hade
tyckt såå mycket bättre om dig.

Du hade verkligen kommit långt med det.

Kan inte sluta tänka på dig, kan inte sluta längta efter dig.
Hela tiden.

Jag är så besviken.
Jag har aldrig varit med om att någon har brytt sig så lite.
Ingen har råd att mista sina vänner!
Men nu orkar då inte jag försöka mera,
jag vet iallfall att jag har försökt och jag vet
att den här gången har jag inte gjort något fel.
Nu lägger jag ner allt.

Att få höra att man är skitpetig och lever i en fantasivärld,
när det kommer ifrån någon nära
hade det tagit på mig som fan att höra.
Någonting som alltid skulle finnas kvar i bakskallen.
Jag hade nog inte kunnat vara mig själv igen.
Det hade krossat mitt självförtroende som fan

Min dag har redan börjat dåligt.
Såklart.
Jag vet inte riktigt vad det är med mig,
men det är typ som att jag har PMS hela tiden.
Alltså verkligen hela tiden, och så har det varit ett tag nu.
Jag förstår inte hur folk står ut med mig,
men jag vill bara få stopp på det.
Vet inte varför jag blir så jäkla arg för allting.
Jag menar, jag har aldrig varit en arg person
därför känns det så himla konstigt.
Känner inte igen mig.

Nu ska jag gå till skolan och ha pianolektion
sedan ska jag och mamma gå på sushibiten.
Kraaaaaaam!