HELENA PERSSON

Alltså.. Jag är typ chockad!
Igår visade nämligen Vanessa mig hur man kollar upp IP-nummer.
Och herregud, alla "taskiga" kommentarer jag har fått de senaste åren
har kommit ifrån GÖTEBORG?! Jag känner ingen där, så det känns ju lite komiskt.
Jag behöver ju verkligen inte ta det personligt lixom.
Min pojkvän har ju bott där och känner många där,
så jag ska höra med han vilka han känner som bor i de
olika orterna som alla kommentarer kommer ifrån.
För jag kan väl gissa mig till att det
är nå svartsjuka tjejer möjligtvis :)
Tror nämligen inte att någon som hellst kille
skulle idas sitta och skriva sånt skit.

Ja, herregud. Konstiga människor finns det.
Hihi, nu får vi något att sitta och
skratta åt när han kommer hem till mig.

Sedan var det ju någon ifrån Jönköping också, där han också känner folk.
Japp. Pinsamt! Vem gör sånt här i den åldern?! :P

FÖRRÄSTEN! Har ju glömt att berätta att han kom hem igår och överraskade mig! Vi tog hand om varandra och myste de timmar vi hann. Massage och massa mysprat! Sedan var han tvungen att åka iväg igen. Men HIMLA mysigt var det dem timmar vi hann träffas! (L) Glad och överraskad blev jag minsann!

Hade velat dra iväg på någon spontantrip, komma bort härifrån ett tag.
Jag mår typ inge bra känner jag, det är nog bara något tillfälligt.
Jag är så himla känslig nu alltså, jag dör.
Jobbigare är det också när Micke är borta när allt känns såhär,
när man vill krypa ner i hans armar och drömma sig bort.
Suck, tjejer med hormoner.. Kan vara ledsen utan att ens veta varför.
Killar har det lätt, tycker ni inte det tjejer?
Eller okej, dem kanske inte har det så lätt
när dem får stå ut med hormonsvägningarna..



Nej fy, nu ska jag lägga mig.
Jag och Vanessa ska åka till Luleå imorgon.
Hämta våra balkänningar,
hitta en 18årsdress åt henne och hälsa på min fammo.

Som jag berättat så har jag och Micke förlovat oss!
Under den tiden han har jobbat i Kåbdalis så har vi blivit så säkra på att vi aldrig vill vara utan varandra, jag hatar att vara utan honom och det har man verkligen märkt nu när vi har varit ifrån varandra. Eftersom vi också tidigare har klarat oss igenom problem så har vi lärt oss att inte ta varandra förgivet OCH att vi aldrig vill vara utan varandra. Det har varit jobbigt att sakna varandra så mycket den tid han har jobbat i kåbdalis, även om man behöver det ibland. Vi tyckte att det passade så bra nu. Vi firade 2,5 år och om 4-5 månader flyttar vi ihop. Jag saknar honom varenda sekund han är där borta och det känns så himla bra att få vara förlovad med honom nu. Det är så speciellt. Det är vi två mot världen.

Här är våra vackra ringar!

Jag och Vanessa gick 1 mil och 3 km :) Fan så bra vi är!

Snart är studenten, jag kommer vara så himla glad då. Men också kommer det bli så sorgligt.. Jag minns så väl då vi slutade nian, det var verkligen sorligt. Alla man hade umgåtts med i tre år. Cia, nina, eve, erika, therese, josefine.. Man visste att det aldrig skulle bli som förr.  Ibland kan jag verkligen sakna de dagar man tillbringade där i Sävast, även om det var mycket problem ibland så fungerar ju faktiskt människan så att vi mest bara kommer ihåg det roliga. Jag kan sakna det jätte mycket och det vet jag att jag kommer att göra med gymnasiumet också. Såklart. Det kommer bli en helt annan sak sedan, på en helt annan ort.

Jag kommer också ihåg när vi stod där på avslutningen och sjöng " As we go on, we remember, all the times we had togheter. And as our lives changes from whatever, we will still be, friends forever "

Av de tjejer jag nämnde ovan så finns det nästan ingen jag umgås med idag. Eve och jag har ju hållt ihop, men inte resten. Endel har flyttat så man ser dem inte ens och vi har ingen kontakt. Jag är så rädd att det händer med de vänner jag har i Boden nu, när jag flyttar. 

Detta kom jag också att tänka på när jag skulle till tandläkaren. Allting förändras, men det finns ändå alltid kvar. När jag satt i väntrummet på folktandvården mötte jag väldigt många som jag umgåtts med i min barndom. Linus, Lovisa och Markus. Vi satt alla i väntrummet, vi träffas aldrig längre, förutom någon gång i skolan och vi umgick i säkert 10-11 år iallafall och bodde grannar.

Vad vore man utan alla minnen?

Tror jag tar ett litet paus i bloggandet. Det börjar bli jobbigt nu, för ni vet.. Alla vill ju ha lite respons när man skriver och jag har ca 100 läsare per dag, men jag har inte haft en kommentar ens sedan jag bytte bloggdesign. Har skrivit ca 10 inlägg sedan dess, så jag antar att folk kanske läser min blogg för lite fel anledning? Därför tänkte jag göra det. Jag vet att man skriver för att få skriva av sig, inte för att få kommentarer.
Men som sagt, lite respons behöver man alltid! Så jag tar en bloggpaus, kanske återkommer om ett tag.
När jag har fått lite ideér osv :)

Kvällen har bara bestått av vila, lite plugg och nu har jag dessutom slingat håret!
Det blir spännande med tanke på att jag har varit så himla mörk så länge nu.
Jag saknar lite mitt blonda hår, jag får sommarkänsla när jag har det.
Jag har ju tänkt bli ljusare nu mot balen, men absolut inte jätteblond.


Bulgarien 2009 ;-*

Jag får typ panik nu. Det är psykhöga intagningspoäng i Göteborg.
Fan också, är jätte rädd att jag inte kommer in på det jag vill.
Visst jag kan ju plugga upp betygen, men jag vill börja plugga direkt.
Fan också för allt det här, jag blir så stressad.
Längtar bara till sommarlovet, då man slipper tänka på allt!

Jag är så glad och lycklig.
Jag bara älskar mitt liv!'
Det har inte hänt något särskilt. Jag bara känner det just nu i precis det här ögonblicket när jag ligger hära. Jag älskar allt i mitt liv. Min familj, mina vänner, min pojkvän och allt som jag har runt omkring mig! Visst det finns nedgångar med allting och det har alla men jag känner bara att jag har det så himla bra. Dem där nedgångarna spelar ingen roll när dem kommer, för Gud vad det finns folk som har det värre. Mycket värre. Så man ska vara nöjd gott folk!

Jag älskar mitt liv, jag älskar mina vänner, min pojkvän och familj. Hoppas att ni aldrig glömmer det! Tack för allt ni ger mig varenda dag. Jag finns här för er i alla dagar om ni behöver mig, ni gör mig lycklig. Puss och kram!

Förrästen så har det ju faktiskt hänt någonting särskilt, väldigt särskilt.
Men det får ni inte veta nu :) Hihi. That´s my big secret några veckor fram! Sug på den ni.

Suck, hade så jävla underbar dröm inatt.
Vill inte vakna nu ju. Allt var så bra!

Jag har så mycket att skriva av mig.
Dock så vill jag inte såra någon eller vara taskig mot någon och just nu är jag inte så klar i huvudet så vet inte vad som är taskigt och inte just nu. Tror jag skippar att skriva något och håller kvar dem där tankarna i huvudet.
Får se hur det blir när det har fått sjunka in lite.

Kram från mig.

Har kom just på en sak!
Jag har alltid varit rädd att sova själv.
Inte till en början, men när jag väl lägger mig i sängen och släcker lampan
så har jag alltid börjat tänka massa läskiga tankar och blivit rädd.

Men jag gör inte det längre, jag har typ helt kommit över det!
Gud vad det är skönt.
Jag menar nu sover jag själv i ett stort hus i Sävast
och jag är inte det minsta rädd. Jag tycker nästan det är skönt.
Okej, inte riktigt. Men det går ann iallafall :)

Ja, nu vet ni det! Det var ju ganska personligt egentligen.
Jag har varit livrädd för att sova själv i en lägenhet/hus :)

Har varit jätte deppig idag, verkligen deppig.
Ni vet när man är ledsen för någon anledning,
men man vet inte vad anledningen är?!
Har ni varit med om det?
Och då mår man typ ännu sämre
 för att man inte vet vad det är!

Jag vet inte..
Kanske är det att jag saknar Micke jätte mycket, för det gör jag!
Men känns inte som att jag borde vara så deppig för det.
För vi kommer ju ses snart.

Kanske är det för att jag tjaffsar litegrann med en vän,
som jag sällan brukar tjaffsa med. Kan vara så!
Men varför mår jag såhär dåligt över det?
Jag vet att det kommer lösa sig innan jag hinner blinka,
och snart kommer vi skratta åt alltihop.


Eller så är det kanske en himla blandning av allting
och jag är kanske ledsen för att jag saknar mamma,
jag saknar också pappa som är långt bort och
jag saknar Micke som är borta. Och kanske är det så
att jag känner mig väldigt, väldigt ensam här hemma
i ett stort, stort hus när jag är alldeles själv? Ja, så kan det vara.

Ska iallafall slå på en film och somna snart,
ibland borde man bara njuta av att vara helt själv.
Även om jag har svårt att göra det,
för jag älskar att ha folk omkring mig!♥

Någon mer än jag som tycker att
Kissie blev mycket finare i brunt hår?!

Eller någonting mitt emellan?
Kanske som denna färg?


För som ni märker har jag svårt att bestämma mig, så nu behöver jag verkligen eran hjälp!
Det kommer inte att hända någonting med håret direkt, det kommer att ta ett tag, eftersom att jag precis provat på den mörkaste nyansen. Tänker mer framåt, mot balen och sommaren typ. Hjälp mig! :)

Jag är nog tjejen som borde tanka hem filmen - I hate valentines day. I alla dessa år har det alltid lyckats skita sig för mig på alla hjärtans dag, jag har aldrig varit tillsammans med den jag har tyckt om. Alltid har det hänt någonting katastrofalt och ja, tro mig. Det är inte min dag bara. Förra året hände det dock ingenting hemskt (förutom att jag och Vanessa började bråka lite, och jag blev skitarg bara för att det var så typiskt att det skulle hända något) men jag firade inte tillsammans med Micke för att han var i Göteborg :( Så det sög ju.

I år så ska jag dock få fira med Micke! Vi har lite planer sådär, vi ska äta middag iallafall klockan 7 är bestämt. Men vågar man hoppas på en bra alla hjärtans dag, efter alla dessa år med skit? Jag tror fasen inte det. Men vi får se, kanske har turen vändt för mig ;-) Håll tummarna. Jag säger såhär iallafall, ifall att någon dör, Micke ledsnar på mig och dumpar mig eller jag börjar bråka med någon vän överhuvudtaget, så är jag inte förvånad! Och jag är inte förvånad ifall ALLT händer. Då får jag beräftat att jag är född till att vara olycklig på alla hjärtans dag ;-) För det här året bara MÅSTE det ju bli bra? Jag menar, jag ska vara med Micke, vi ska ha världens bästa dag. Vad kan möjligen gå snett?

Bild: Kissies.se

Kissie, ja..
Vad tyckte hon att hon döljde där?
Visst om hon är nöjd, fint att kunna visa sin pojkvän lixom.
Men en miljon läsare?

Jag längtar verkligen tills den människan verkligen växer upp
och inser vad hon håller på med.
Man har bara ett liv, hur ska den människan kunna dö med värdighet?
Fyfan vad sorgligt.

Jag undrar om jag borde drömma mig bort bara ett tag..

Dagen har varit fullständigt meningslös, imorgon ska jag ta tag i mitt liv!

Jag är så jävla grymt jävla besviken alltså.

Ångrar att jag inte for och tränade idag.
Jag fryser så jävla mycket här inne, det är som att hela värmen har försvunnit från lägenheten, slutat fungera. Fyfasen, tror jag lägger mig nu och bara sover så slipper ni detta tjat. Börjar ändå så tidigt imorgon, lika bra.

Goodbye, my almost lover
Goodbye, my hopeless dream
I'm trying not to think about you
Can't you just let me be?
So long, my luckless romance
My back is turned on you
Should've known you'd bring me heartache
Almost lovers always do

I cannot go to the ocean
I cannot drive the streets at night
I cannot wake up in the morning
Without you on my mind
So you're gone and I'm haunted
And I bet you are just fine

Så jävla fin låt, gråtlåt!